..och jag levde livet som den oskyldiga...

I fredags såg jag en tjej på bussen som påminde om mig själv när jag gick i sexan/sjuan. Det var en ganska ruggig känsla. Hon var i åldern då det var coolt att ha en Svea-mössa som nästan inte alls satt på huvudet och då det var en principsak att sminka sig.

Trots att jag vill tro att jag inte alls var en vanlig trettonåring kan jag inte låta bli att erkänna att det inte var tiden då jag var som bäst. Den tiden väntar ivrigt jag på.

Jag vill också tro att jag inte var så butter som tjejen på bussen, men tänk er den Sofia som var trött och hungrig på Starbucks i Brighton hösten 2006.

See what I'm talking 'bout?

Den tiden var inte riktigt som tiden tre år tidigare, då jag var i Gamla Linköping med min Gudmor och hennes blivande man. Vi kollade på en hästtävling och jag levde livet som den oskyldiga yngsta dottern.

Jag känner att det är min skyldighet att lägga upp en bild på mig i dessa dagar efter allt detta. Det var en eftermiddag hos Karin Wrigfors då jag blev fotat av Diana som även har redigerat bilden.

(Tack vare ljuset ser det ut som jag har mindre smink och ögonbryn på ena sidan. Så är det inte i verkligheten, hoppas jag.)

In Joy,

Sofia