Jag sitter på hotellrummet i Stockholm och filosoferar.
Förmodligen finns det en förklaring för hur olika kroppsdelar växer och förmodligen har jag läst om det i skolan. Eftersom jag aldrig har varit någon höjdare på träslöjd så sitter jag nu här och försöker komma fram till en egen ide.
Har du någonsin lekt den där leken då det är en människa som ropar en siffra och du ska hitta så många människor och bilda en grupp? Jag tror att det finns en ledar-cell som står ungefär vid hjärtat och ropar ut siffror till cellerna längst ut i armarna. Då måste cellerna föröka sig eftersom de inte kan vara med i två eller fler grupper samtidigt. Det är alltså en tävling som pågår hela vår barndom när våra kroppsdelar växer -höger mot vänster. Detta förklarar också varför till exempel högerarmen är längre för vissa. Vänster får helt enkelt känna sig besegrad om fallet är så...
(min match mellan höger och vänster blev nästan helt oavgjord. Höger öga och höger tå vann med en liten marginal)
Wednesday, February 24, 2010
Thursday, February 18, 2010
ISH
Wednesday, February 17, 2010
Monday, February 15, 2010
11:56 PM
Jag vet att jag inte bör vara vaken nu men vem vet, kanske dyker min drömprins upp från ingenstans inom de fyra minuter som återstår av alla hjärtans dag. Hoppet är det sista som överger människan.
Sunday, February 14, 2010
En kommentar till josefinenyqvist.blogspot.com
När man går i min klass gäller det att inte "döma Hunden efter Håren". Det är nämligen så att de allra flesta har sin blogg på "Blogg.se" men trots det är dem underbara. Underligt, right? Detta gör i alla fall att jag blev extra glad när jag fann en klasskamrats blogg som inte löd *****.blogg.se.
Jag pratar om Josefins. www.josefinenyqvist.blogspot.com heter den och den är fantastisk.
Så här löd en kommentar jag skrev till henne idag:
"Idag kände jag för att undersöka hur otroligt känd jag är. Jag gjorde det genom att googla mitt eget namn. Resultatet blev inte bara att jag insåg att jag var en lagom medelSvensson och därmed drabbades av en djup besvikelse, utan också att jag kom in på din blogg. Eller ska jag säga din Underbara blogg, bara för att vara lite extra ärlig? Den är helt fantastisk! Du har från och med idag en ny läsare, dag ut och dag in. Keep Going!"Jag kan inte lova att du får en bra dag om du inte KLICKAR HÄR.
Thursday, February 11, 2010
Human Being
"Words would never suffice to describe my love for this t-shirt" sa SF Carla. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Najs!
Wednesday, February 10, 2010
I Believe in the Power of You and I
OS närmar sig och den officiella låten släpptes för drygt en vecka sedan. Texten är fantastisk och videon gör den ännu mer fantastisk. Fantastiskt. (via SuperForest. Fantastiskt.)
*Music by Stephan Moccio, Lyrics by Alan Frew, Sung by 15 years old Nikki Yanofsky.
There comes a moment, when my heart must stand alone
On this lonely path I’ve chosen,
Like a house that’s not a home
Sometimes when I feel I’ve had enough
And I feel like giving up
You will me to be all I can be
Now nothing can stop me
I believe in the power that comes
From a world brought together as one
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
This is the moment we have dreamed of all our lives
We’ll be the change we wish from others
We’ll stand tall for what is right
And in my heart there’ll be no doubt
The arms of the world will come reaching out
And embrace me to be all I can be
Now nothing can stop me
I believe in the power that comes
From a world brought together as one
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe the time is right now
Stand tall and make the world proud
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe in the power of you and I
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe our time is right now
Stand tall and make the world proud
I believe together we’ll fly
I believe in the power … of you and I
I believe in the power … of you and I
There comes a moment, when my heart must stand alone
On this lonely path I’ve chosen,
Like a house that’s not a home
Sometimes when I feel I’ve had enough
And I feel like giving up
You will me to be all I can be
Now nothing can stop me
I believe in the power that comes
From a world brought together as one
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
This is the moment we have dreamed of all our lives
We’ll be the change we wish from others
We’ll stand tall for what is right
And in my heart there’ll be no doubt
The arms of the world will come reaching out
And embrace me to be all I can be
Now nothing can stop me
I believe in the power that comes
From a world brought together as one
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe the time is right now
Stand tall and make the world proud
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe in the power of you and I
I believe together we’ll fly
I believe in the power of you and I
I believe our time is right now
Stand tall and make the world proud
I believe together we’ll fly
I believe in the power … of you and I
I believe in the power … of you and I
Tuesday, February 9, 2010
Monday, February 8, 2010
Sunday, February 7, 2010
..och jag levde livet som den oskyldiga...
I fredags såg jag en tjej på bussen som påminde om mig själv när jag gick i sexan/sjuan. Det var en ganska ruggig känsla. Hon var i åldern då det var coolt att ha en Svea-mössa som nästan inte alls satt på huvudet och då det var en principsak att sminka sig.
Trots att jag vill tro att jag inte alls var en vanlig trettonåring kan jag inte låta bli att erkänna att det inte var tiden då jag var som bäst. Den tiden väntar ivrigt jag på.
Jag vill också tro att jag inte var så butter som tjejen på bussen, men tänk er den Sofia som var trött och hungrig på Starbucks i Brighton hösten 2006.
See what I'm talking 'bout?
Den tiden var inte riktigt som tiden tre år tidigare, då jag var i Gamla Linköping med min Gudmor och hennes blivande man. Vi kollade på en hästtävling och jag levde livet som den oskyldiga yngsta dottern.
Jag känner att det är min skyldighet att lägga upp en bild på mig i dessa dagar efter allt detta. Det var en eftermiddag hos Karin Wrigfors då jag blev fotat av Diana som även har redigerat bilden.

(Tack vare ljuset ser det ut som jag har mindre smink och ögonbryn på ena sidan. Så är det inte i verkligheten, hoppas jag.)
In Joy,
Sofia
Saturday, February 6, 2010
Skål kära Diskmedel!
Friday, February 5, 2010
This girl is pretty awesome

Bilden är en länk till DianaSavina.se.
Jag har fått ett pris. Ett pris som jag kan kategorisera som ett "Fint som snus"-pris.
Ett "fint som snus" pris ser jag som väldigt fint trots att jag aldrig har eller kommer prova den mörkbruna ingrediensen i uttrycket.
Med motiveringen att jag uttrycker mig "otroligt roligt i text" fick jag ett pris av sju som Diana Savina tilldelade kreativa bloggare.
När man har fått det här priset ska man ge sju personer samma pris. Jag kan ju inte göra annat än att ge filuren som gav mig priset ett pris. www.DianaSavina.se är det. Hon är galet duktig på att ta och redigera foton samtidigt som jag kan intyga att hon är en feettt nice människa In Real Life.
För att fira detta läggar jag upp inte en, utan TVÅ bilder på Mp1a:s egna Prinsessa Diana.
Wednesday, February 3, 2010
Rock n roll all nite.
Jag måste få det sagt.
Grammy Rockar!
Highlights:
Pink's talang från topp till tå.
Lady GaGa och Elton John från 03:10
Det absolut bästa! publiken ser bakgrunden i 3-D
Red Carpet Highlights:
"Hey Owen, how's it goin"

Om du träffar på Jason Mraz någon dag, ge honom en High Five från mig! Hans reaktion när han får reda på att han har vunnit två Grammys är fantastisk! (02:10)

Dad&Son
Subscribe to:
Comments (Atom)



