Not so grounded

Är det någon tid på året som jag inte är så grounded så är det denna helg. Det nalkas Grammy och jag är hyper. Det är nu fyra timmar kvar innan live streamingen på Grammy.com börjar. GoGoGO Mraz!

Jag tror att min klocka går snabbare än alla andras.

Hope for Haiti

Jag blir ungefär lika lycklig som ett barn på julafton när jag kollar på Hope for Haiti-galan jag spelade in inatt.

Jag menar, jag är lycklig över att folk verkligen bryr sig om de drabbade.

Jag var lite smått orolig över om den skulle sändas här i Sverige eller inte. Minst sagt, jag behövde inte oroa mig. I natt klockan 02:00 sändes den på tv4, Kanal5 och MTV och ikväll kommer den även sändas på SVT1.

Good Job Mr. Clooney & co!

En häftig sak att se var skillnaden mellan denna gala och en typical MTV-gala. Vi är vana vid att se specialsydda scenkläder, skillade dansare, snabba kamerabyten och galna ljuseffekter. I natt såg vi för det mesta ett mickstativ, naturligt vackra artister, ett piano och möjligtvis en gospelkör.

Like Ashton Kutcher and Ryan Seacrest said, Best photo out of Haiti yet:

HAAAPPYYY

Trots att jag är sjuk, trots att jag har läskigt mycket plugg och trots att jag har panik är jag glad. Så galet glad!

Igår skickade ag för andra gången ett mail fyllt med en idé till min absoluta favoritsida, SuperForest.org.

Jag frågade dem om jag skulle få göra en svensk verision av deras brillianta Humanifesto.

Idag fick jag svar:

"Sofia!

So lovely to hear from you! Thank you very much for your kind words and your enthusiasm. To answer your question: YES!!!! Of course we would love your help! We'd be absolutely delighted if you helped us out with our second phase of the "Globalize the Humanifesto" project. Thus far, we only have the single page formatted Humanifesto in English (I'm hoping to format them all at one point) but if you would do us the favor of formatting Magdalena's version, that'd be superb.

Your plan sounds wonderful, and you are more than welcome to use my formatted version and edit it and transform it to your heart's desire. If you'd like us to display it on the site, take a picture, similar to what Daniela did, and we'll share it with the readers and put it up on our map!

Please feel free to email me if you have any questions or need help with anything.

And again, thank you so much!

You are loved and appreciated,

Carla"

Lite förvirrad och lite knäsvag

HoyHoyHoy! vart är vi påväg?

Detta är en sinnessjuk grej som får mig att bli knäsvag. Riktigt jäkla knäsvag.

Nästa år...

.. ska jag till Ghana.

Du bor hos en ghanansk familj vilket blir ett ypperligt tillfälle att lära känna den ghananska kulturen och även en möjlighet för dig att lära dig det lokala språket. Din vistelse inleds med en veckas lång introduktion i Ghanas huvudstad Accra. På introduktionen får du inblick i den ghananska kulturen, du får höra vad man ska tänka på när man bor i en värdfamilj, ni gör en stadsvandring och går på marknader så att ni får lära er hur ni tar er runt i en ghanansk stad samt mycket mer

Om resan

Pris inklusive flygbiljett:

8 veckor - 27 700 kr

12 veckor - 30 200 kr

16 veckor - 33 600 kr

20 veckor - 36 200 kr

24 veckor - 38 700 kr

För avresor under högsäsong, 24 jun-21aug samt 16 dec-31 dec, tillkommer 1250 sek

Projektstart:

2010: 4 januari, 18 januari, 1 februari, 22 februari, 1 mars, 29 mars, 12 april, 3 maj, 7 juni, 28 juni, 5 juli, 2 augusti, 6 september, 20 september, 4 oktober, 18 oktober, 1 november, 6 december

Ingår:
Flyg tor till Accra, Volontärplats, Fem dagars introduktion i Accra, Boende i familj, Mat (3 mål/dag), Informationspaket, Hämtning på flygplatsen, Försäkring

Ingår inte:
Vaccinationer, Lokala Transporter

Förkunskaper:
Grundläggande engelska

Jag är så seriös jag kan bli.

Lesson of the day

När du springer mot tåget och ser hur det stänger dörrarna och åker iväg, se väldigt förtvivlad och vilsen ut så ska du se att det saktar in och öppnar dörrarna för dig. Det funkade för mig! Dock kollar 23552 peeps på dig när du går på med andan i halsen.

YES!

YesYesYesYeeeees!!

Sa jag kamera?

Åh vad jag älskar att umgås med underbara människor med underbara kameror och ett underbart utbud av kunskap om kameror.

Några timmar i eftermiddags satt vi och pratade kameror och åt onyttigheter. mycket onyttigheter.

Foton från våran värld hittar ni på Karins blogg och Dianas blogg.

... efter en viss förvirring på bussar.

Så här ser det ut när du klockan 14.37 sätter dig på en buss i Linköping mot Vadstena via Skänninge men landar 16.10 på din fars jobb i Mjölby utan att ha varit hemma.

Det visade sig att min andra buss som vanligtvis går hem inte gick överhuvudtaget denna underbara iskalla huvudvärks-dag.

Som mitt favorit-citat säger:

"Your life is your movie. Be your own hero and make it your favorite film to watch."

Jag kännde att det fanns en gripande spänning i denna dags inspelning. Det var lagom dramatiskt och framför allt var jag min egna hjälte då jag var kreativ och till slut landade på fars jobb efter en viss förvirring på bussar.

What goes around comes around.

Igår ringde min mor och bad mig komma in till Linköping för att köpa kläder. Vilken tonårstjej tackar nej till det? Jag gör.

Jag brukar inte tycka om att gå på stan, så är det bara.

Trots det var längtan efter nya saker, som alltid är uppskattat, lite för stor imorse då jag gick upp klockan sju för att hinna med mamma in.

Med müsli och fil i magen blev jag avsläppt vid vår lägenhet i stan'. Jag var där ett tag för att samla krafter innan jag begav mig mot gymmet där jag fördrev tiden på en himla massa maskiner innan affärerna öppnade. På Hovnert-språk kom jag dit precis när de öppnade (vilket på vanlig svenska betyder att jag var där en timme senare.)

Jag vet inte om det var för att jag vaknade på rätt sida i morse eller om det för att Jackson Nash på SuperForest.org har smittat av sig. Jag är i alla fall så otroligt glad och dagens shoppingtur var ett perfekt exempel på "What goes around, comes around".

När man är så lycklig som jag är så går det inte att sluta le. Effekten blir att alla man möter ler tillbaka och det i sig ger en otrolig kick. Alltså; när jag ler mot dem ger dem mig ett leende tillbaka och båda blir dubbelt så glada som innan. En Win-Win situation!

Jag verkligen älskar den här bilden! Designad av en av mina förebilder; Jon Marro på Blend Apparel.

Vad jag kom hem med i mina kassar brukar inte vara så intressant att skriva om men det blev i alla fall en skjorta, sjal och min Peak Performance-favorittröja version 2.0. Mer än vad jag handlar på fyra månader vanligtvis. Weird & Awesome!

Just i detta nu har jag ångest för att jag varken sover eller pluggar.

Mamma och pappa är på bal och vem är sugen på att plugga när man önskar att man var där själv?

Anyway, jag drar enkelt på mig leendet på läpparna igen när jag säger att jag är galet tacksam för att jag är var jag är i alla fall och för att jag ska sova nu.

Jag tror på...

..marsipan.

Jag tror att om 90 år, när jag är 106 och möjligtvis börjar bli lite vek, då kommer marsipan vara en medicin som räddar mig från pärleporten.

Marsipan är min Gud och finns i mitt kylskåp, halväten och alldeles underbar.

Jag tror på avocado också.

Stackars Cell Andersson, han har fått hjärtinfarkt!

När man glömmer en sak, borde det inte vara så att hjärncellerna som har hand om den tanken får hjärtinfarkt och dör då? Då finns det ju helt plötsligt ingen som tar hand om tanken längre och vipps så har du glömt att plocka ut ur diskmaskinen. Om man nu mot all förmodan kommer på saken igen så har antingen cellen bara legat i coma och vaknat till liv igen, eller så är det grann-cellerna som vittnar.

Så tror jag att det fungerar.

Gör som jag och skyll på cellernas sorgliga hjärtinfarkt nästa gång du glömmer att plocka ut ur diskmaskinen eller att städa.

Några ord från stenåldern.

I fredags natt, kvällen efter nyårsnatten, satt jag som ensam vaken i familjens hyrda pluttilutt-stuga i Sälen. Jag höll mig sysselsatt medan jag väntade på att min förbaskade kropp skulle fatta att det var sovdags. Min medicin fick bli papper, penna och en godisbit full med inspiration som jag tyst som en äcklig mus ramlade runt i stugan för att hitta långt, långt in i min oorganiserade väska.

Jag skrev bland annat detta:

(kommentarer i parenteser är dagens tillägg)

"Som alltid dagen efter Nyårsafton somnade jag en stund i eftermiddags.

Mamma tog på sig ansvaret som mor och sa självklart att det var dumt eftersom jag inte skulle kunna somna i kväll.

Det visade sig att min kloka mor hade rätt, återigen.

Jag sitter nu här i en liten tänkarstuga jag har byggt upp.

Jag vet inte vad klockan är eftersom min kära mobil hängde sig tidigare, men jag gissar på att den snurrande stressgivaren börjar närma sig 01:00.

Trots att mamma sa att det var en "dum" idé tror jag att det här rockar ganska hårt.

Det är helt tyst i vår hyrda stuga här i Tandådalen eftersom alla mina roomies, mor far & bro', sover. Det är en stuga som man praktiskt taget klär på sig när man går in i den - så liten är den.

När man bor så tätt som vi gör så måste vi tragiskt nog visa respekt för varandra. Det gör det ganska knepigt att vara i min situation, när man är pigg och inspirerad.

Då får man helt enkelt ta till sina egna knep.

Jag löste situationen genom att bygga en tänkarstuga som stänger ute både ljus och förhoppningsvis lite ljud.

(Bild kommer. Fungerar inte för tillfället.)

Det är härinne jag nu skriver detta och förvandlar det som bara var en inspirerad hjärna till något som liknar en ritning.

Det var när jag låg och funderade på hur jag skulle kunna sova som jag istället kom på hur jag kan förbättra min arbetsmiljö, dvs. mitt rum, inte tänkarstugan.

(Jag ska inte berätta vad jag kom fram till eftersom jag med facit i hand vet att den var lite för optimistisk och mycket oklar.)

Detta är varför jag tycker att det rockar att sitta uppe i ett sovandes hus på natten. Det är då de otippade tankarna kommer upp. (Vilka tankar?)

Nu ska jag istället börja fundera på livet, -vad jag vill uppnå och vad jag är tacksam för. Det är så jag plockar vuxen-poäng.

Hur det går återstår att se."

Humanifesto

Läs om du orkar. Det är coolt och du kommer förhoppningsvis bli en glädje-spridande människa.

Vad kommer att rädda mänskligheten?

Varsågod.
Tack.

Två ord som kommer att förvandla vår planet totalt.
Mer än solenergi. Mer än återvinning. Mer än vindkraftverk.

Varför?

Därför att, ifall vi allihop började behandla allting vi möter i vardagen med respekt och medlidande, skulle effekterna sprida sig som en våg till att genomsyra varje aspekt av våra liv – och därmed förvandla samhället.

Våra föräldrar uppfostrade oss, gav oss ett ”regelverk” som vi använder varje dag, och som ett resultat av det tycker vi (genom många år av självrannsakelse) att vi har hittat vägen mot upplysning. Vår uppfostrand och vårt uppförande dikterar hur vi behandlar världen omkring oss, hur vi behandlar Miljön. Vi tror att det främst är vårt uppförande som talar om hur lyckade vi är som människor.

Människor pratar om att vilja rädda ”Miljön” och får oss att associera till forsande floder, till oförstörda skogar. Men ”Miljön” är inte bara grönska och vackra landskapsvyer.
Det är våra slumområden, våra flygplatser, våra hus, våra snabbköp.

Miljön är allt det som försvinner när du blundar.

Ifall du vill förbättra allt det, måste du börja med det du ser, det du möter, varje dag i ditt liv.
Innan vi kan börja fokusera på att förbättra dagens samhälle från ett baserat på kol till ett baserat på solenergi (då vi är väl medvetna om att solenergins decentraliariserade maktstruktur är något som leder till bättre levnadsstandard för alla), måste vi stanna upp och fråga oss själva: Varför. Vad är värt att rädda?

Det mänskliga medvetandet.

Som människor är vår stora välsignelse, och förbannelse, vår otroliga medvetenhet. Vi är medvetna, och det är både det bästa och värsta som någonsin hänt oss – därför att vi tydligt kan se hur bra vi kan ha det, hur kultuverat vi kan behandla varandra, hur otroligt och underbart livet kan vara; vi förstår att det är vårt uppdrag att glädja och informera resten av mänskligheten i hoppet om att kunna skapa en bättre värld.

Det finns ingen anledening över huvud taget att varenda människa på jorden inte skulle kunna ha tillgång till;

Rent vatten
Hälsosam, naturlig mat
Tak över huvudet
Utbildning
Öppna, fria kommunikationskanaler
Frihet från förtryck och fascism

Men, som vi alla är plågsamt medvetna om, en majoritet av jordens befolkning har inte det här. Många människor har inte ens två av de sex!

De hade kunnat ha det, men de har det inte.

Varför?

Dåligt uppförande.

Nästintill varje religion som sett dagens ljus på den här planeten har, som en av sin läror, idén om att för att kunna vara lycklig måste du behandla andra så som du själv skulle vilja bli behandlad.

Att inte leva upp till det här, är helt enkelt ohyfsat.

Ett företag som bestämmer sig för att dumpa sitt avfall i vatten som andra människor använder som dricksvatten, är ohyfsat.

Ett samhälle som väljer att isolera sin befolkning i fängelser och inte ger någon chans till rehabilitering, är ohyfsat.

En person som bestämmer sig för att gå in i en skola och skjuta sina klasskamerater, är extremt ohyfsad.

Det är därför vi MÅSTE BÖRJA NU.

Alla nya generationer måste få lära sig i konsten att uppföra sig ifall vi ska kunna överleva, för att inte tala om blomstra, som art.

Försök göra ditt allra bästa att behandla andra så som du själv skulle vilja bli behandlad, och sök aktivt efter sätt att hjälpa människorna runt omkring dig. Gör det från djupet av ditt hjärta och se effekterna sprida sig som vågor!

Varför?

Därför att så få gör det.

Bra uppförande får dig att stå ut som en tändsticka i ett mörklagt rum.

Tre grundläggande idéer:

Skapa ögonkontakt med alla du pratar med. Ett leende är frivilligt, men upmuntras starkt.. Använd orden ”Varsågod” och ”Tack” så ofta du kan.
Hitta vägar att förbättra livet för andra. Det kan handla om något så simpelt som att bära någons väska uppför trappan, eller hålla upp dörren.
Gör de här tre sakerna, och ditt liv kommer att förändras gränslöst. Och du kommer att förändra livet för de som kommer i kontakt med dig, på ett mätbart och positivt sätt.

Vi är fyllda med optimism och hopp.

Tack för att du läste det här.

Team SuperForest

Jackson, Niki, Andrew, Alex, Taylor, Jaell, Julius, April, Jordan, Spoon, Carla, Iman, Chris, Aaron, Jo, Jackie, Drake, Bee, Patricia, Heather, Silvia, Imelda, Anindya, Larissa, Keiko, Erik, Marie-Paule, Anna, Soyoung, Ewa, Emil, & Magdalena (& Sofia)

En Palindoramokariskisk.....-vad??

Nu är jag hemma på Courtisthmus igen efter en veckas frysandes och njutandes i Sälen. Som vanligt när jag kommer hem från en skidsemester så har jag facit i hand. Det står: "Åka skidor och snowboard finns med på min topp-tio lista för vad som är roligast att göra men det är sjukt farligt!"

Något annat som inte är allt för ovanligt en dag då jag kommer hem från en semester är att jag mycket hellre sätter mig vid datorn än packa upp det första jag gör.

När man har en bra internet-telefon så är det sällan någon sida man var inne på genom den för två minuter sedan har hunnit uppdaterats när man sätter sig vid den riktiga datorn. Men idag när jag kom hem så klickade jag in på en sida som inte hade varit inne på på länge men ändå är en av mina favoriter. Sidan heter SuperForest.org och idag skrev dem om något jag inte hade tänkt på innan - nämligen dagens datum.

January 1st 2010

Som professor Aziz Inan sjukt coolt beskriver på bilden är det ett så kallat Palindromisk datum. Ett datum som kan läsas både framlänges och baklänges. Detta händer bara tolv gånger detta århundradet, det här är den andra. Pretty cool, huh?

01.02.2010

0102.20.10

Ha en sjukt bra palindramistiskastuskisk-dag! (...de sjutton minuter som kvarstår)