sssnark!

Jag har knappt sovit någonting den här veckan... det sätter sina spår.
Ska gå och lägga mig nu, men först måste jag säga att mitt efterlängtade jullov kommer med solsken till mig imorgon (solsken vet jag iofs inte). PLUS att jag tar och förflyttar mig till Linköping imorgon för att träffa Emelie, Frida och Cornelia! Sjuukt NAJS!
Då måste jag vara pigg, så hej då datorn och HEEJ sängen!




Ps. Betyg gör mig förvirrad, stressad, glad och väldigt konstig. Hmmm...

Han sov...

Jag tror att det vore tjänstefel av mig att inte lägga upp ett helt sjukt fint uppträdande av en man i hatt i Oslo på Nobels Fredspriskonsert.

Det är från den här låten frasen There's no shame in being crazy kommer ifrån, vid 2.36. Min favorit!

Jag kan säga att jag fick en galen flashback-upplevelse.

Med denna låt som finalnummer på en konsert som man har längtat efter i åratal" så blir det sjukt svårt att hålla tillbaka tårarna.

På tal om finalnummer... Fredspriskonserten avslutades med Diana Ross som sjöng samtidigt som alla andra artister som hade varit med under konserten kom ut. Jag letade och letade, men ingen Jason fanns där.

Toca var svår att missa, likaså Robyn och alla andra som va där.

ALLA var där förutom min idol.

"I dagar" har jag funderat på vart tusan han höll hus. Det kändes som att han lika gärna skulle kunna vara på toan eller så. Man vet aldrig..
Iaf så skrev han i sin blogg igår att han missade slutet för att han sov.

Tyyypiskt!

Till lite nutida nyheter...

I hela mitt femtonåriga liv så har jag varit och kollat, eller varit med i Hovs Luciatåg, och något undantag i år blev det inte.

Det är så sjukt gulligt att se ett tiomanna-Luciatåg i åldern mellan 3-11.

I och för sig så satt jag nog mest och bläddrade igenom psalmboken.

Det är bara att konstatera... jag är inte samma person som jag var innan mina tre veckor på Gransnäs.

Jag är inte speciellt religiös av mig, men oj... jag kan ju till och med numret på min favoritsång i den där boken.

Och här har vi den amerikanska versionen, framförd av "the top 8" i American Idol 2008.

In Joy,
Sofia
- at home

Han klarar inte precis allt, den där Mraz!

Nu bannemej har jag hittat det. Att sjunga Duffy's Mercy blev en utmaning!

Förövrigt så lever min rygg vidare, fortfarande med värmedyna vart jag än sitter, i stort sätt. Det har inte hänt så mycket annat idag. Jag fick stanna hemma samtidigt som mor och far åkte in till Lkpg, för att sitta still i bilen i 40 minuter utan värmedyna står inte på min önskelista!

På dagens meny stod en liten förenkling av oxfilé, hasselbackspotatis och rödvinssås. Med andra ord, en ostmacka och en lussekatt. Så går det när man är lite halvslö en dag när inte föräldrarna är hemma.

Hejsvejs!

Sofia sökes!

Säg piip så tt jag kan hitta dig!

Trodde ni att jag skulle kunna lyssna på Rage Aginst the Machine? haha, nope!
Det är så långt ifrån min musiksmak som man kan komma skulle jag tro.
Men när man vänder ryggen åt strålkastaren så att den märks lite extra så vet man inte vad som kan hända..
Igår så stannade jag hemma på grund av den där avlånga kroppsdelen. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt, och ja. jag ska kolla upp det.... så småningom.
Iaf, när jag var hemma så kollade jag nog max på fem klipp med Jason. I stället så satt jag och kollade på Rage Against the Machine - Take the power back.

-HoHoHo... finns det någon vanlig Sofia här?
-Ehmm...... jag tror inte det.

Lite så var det hela dagen. kanske hände det något mer i smällen, vem vet?
Det konstiga med hela grejen är att jag tyckte att jag hade sjukt ont igår, när jag inte gick till skolan.
Men idag, när jag tappert gick dit så har jag inte haft ondare, och någon verktablett går icke att få tag på på min skola.
Jag fortsatte sökandet utav verktabletter efter skolan också. Jag hann ner till the city of Vadstena, men inte längre. När jag väl kom fram och skulle ta ut pengar så insåg jag att bussen skulle gå om sisådär tjugo minuter.
Där du! Där kom den riktiga Sofia fram igen, den där förbaskade tidsoptimisten.
Den tjejen fick vända och traska tillbaka med sin onda rygg till skolan för att därefter stressa till bussen.
Mmmmmmm...Tidsoptimist!

Fortfarande ajajaj!

Ipren och jag

Jag har alltid haft lite emot värktabletter, men när man har haft trampolinträning och landat på de flesta kroppsdelarna så är det nödvändigt.

Trampolin

Är lika med:

Ipren.

Jag har ingen aning om vad jag håller på med, men slutsatsen är i alla fall ipren.

Idag har jag inte kunnat sitta ner en enda hel lektion, förutom på matten när vi hade oförberett prov. Det var en liten nära-döden-upplevelse kan man säga.

Det var igår på träningen som ryggen, huvudet och nacken fick sina smällar.

I typ två år så har jag bara bara latchat runt lite på mattan. Jag har lärt mig själv lite volter hit och dit, men inte mer.

Nu försöker jag tappert ta tag i saken och lära mig salto (bakåtvolt).

Minst sagt, det kostar att ligga på topp!

Någonstans i volten så gick någonting fel. Fråga mig inte när eller hur, för jag kommer inte ihåg ett dugg. Jag minns bara att det var några sjuuuukt långa läskiga sekunder innan huvudet åkte i mattan med någon annan kroppsdel tätt efter.

Som pricken över i:et så är jag dunderförkyld.

Kort sagt: Jag har helt sjukt, galet, dunderont i den där långa sneda kroppsdelen som jag knappt vill känna till.

HejSvejs!