Jag brukar inte tycka om att gå på stan, så är det bara.
Trots det var längtan efter nya saker, som alltid är uppskattat, lite för stor imorse då jag gick upp klockan sju för att hinna med mamma in.
Med müsli och fil i magen blev jag avsläppt vid vår lägenhet i stan'. Jag var där ett tag för att samla krafter innan jag begav mig mot gymmet där jag fördrev tiden på en himla massa maskiner innan affärerna öppnade. På Hovnert-språk kom jag dit precis när de öppnade (vilket på vanlig svenska betyder att jag var där en timme senare.)
Jag vet inte om det var för att jag vaknade på rätt sida i morse eller om det för att Jackson Nash på SuperForest.org har smittat av sig. Jag är i alla fall så otroligt glad och dagens shoppingtur var ett perfekt exempel på "What goes around, comes around".
När man är så lycklig som jag är så går det inte att sluta le. Effekten blir att alla man möter ler tillbaka och det i sig ger en otrolig kick. Alltså; när jag ler mot dem ger dem mig ett leende tillbaka och båda blir dubbelt så glada som innan. En Win-Win situation!
Jag verkligen älskar den här bilden! Designad av en av mina förebilder; Jon Marro på Blend Apparel.
Vad jag kom hem med i mina kassar brukar inte vara så intressant att skriva om men det blev i alla fall en skjorta, sjal och min Peak Performance-favorittröja version 2.0. Mer än vad jag handlar på fyra månader vanligtvis. Weird & Awesome!
Just i detta nu har jag ångest för att jag varken sover eller pluggar.
Mamma och pappa är på bal och vem är sugen på att plugga när man önskar att man var där själv?
Anyway, jag drar enkelt på mig leendet på läpparna igen när jag säger att jag är galet tacksam för att jag är var jag är i alla fall och för att jag ska sova nu.
No comments:
Post a Comment