Life is but a series of busses...

Nu står jag och väntar på att min fjärde buss den här eftermiddagen ska komma och skjutsa mig den sista milen. Om man ska gå efter Vadstena buss tider (som sällan är exakta) så har jag tio minuter kvar att stå här i kylan.
Den första bussen (som egentligen var ett tåg) satte jag mig på för en timma och tjugo minuter sedan.

Har jag tur så kommer jag hem innan klockan tre, efter två timmar resande. En helt vanlig fredags eftermiddag!

Jag är inte den som är den men nu börjar det bli galet kallt om fingrarna.

Bäst jag lägger ner min bloggvänliga telefon och värmer mina händer.