on love, in sadness

Klockan är nu 00:13 och Jason Mraz är 32 år och 13 minuter gammal.

Jag är vaken för en enda sak: leta biljetter.

Kommer ni ihåg när jag för någon månad sedan skrev att jag skulle få sjunga med Mraz och några tusen andra för tredje gången?

Den dagen skulle ta plats på Jason's födelsedag. Med andra ord; Idag.

Tåget dit har inte riktigt gått på någon rak, oljad räls. det har faktiskt inte kommit ända fram än.

Frågan är om det kommer göra det överhuvudtaget.

Hotell och tågbiljetter löste jag lätt. Jag ringde runt och gjorde en liten undersökning och fann det perfekta hotellet.

Det enda som saknades var smart nog konsertbiljetterna.

Vad hände med dom?

Dom bara försvann.

Helt plötsligt stod det "väntelista" istället för "köp" på säljarsidan.

Med blod, svett och tusentals tårar gick jag igenom varenda litet dammkorn på Internet för att hitta andrahandsbiljetter.

Jag stötte på många säljare och fick svaret "redan sålt" av alla.

Exklusive en man.

Han svarade på min annons jag lagt upp på Blocket.se och sa att han och hans tjej inte kunde gå...

Vi mailade fram och tillbaka och kom fram till punkten där vi skulle betala betalsätt.

Där sket det sig.

Tur att jag har en pappa som är bankman!

Om inte hann hade funnits hade jag vid detta läget varit blåst på 1000 kr eller vad det var.

Så, med andra ord så blev det ingen affär där heller.

Efter detta insåg mamma verkligen hur ledsen jag var och sa det mest oväntade jag någonsin hört. Hon sa:

Skicka mail till honom själv. Skicka mailade till Jason Mraz. Du måste ta alla chanser!

jag småskrattade och frågade hur i helvete det skulle gå till. Jag kommer ju aldrig komma fram!

Menmen, hon har rätt tänkte jag, jag måste ta alla chanser.

Jag skrev tappert ihop ett mail. Inte till Mraz själv, utan till hans manager, Bill Silva.

Det blev faktiskt ett ruskigt bra mail som jag skickade och skickade och skickade. Hela tiden utan svar.

Efter att det hade gått några veckor läste jag på RKOP (right kind of phrase - jason mraz's forum) att den e-mail adressen har varit nere för tre veckor.

Kan man ha mer oflyt?

För att sammanfatta hela historien (som i sin helhet skulle kunna bli en bok) så kan jag säga er att jag inte har fått tag på några biljetter till Jason Mraz's konsert på Falconer Salen i Köpenhamn den 23 juni 2009 än.

Så, här står jag med köpta tågbiljetter och ett nyss avbokat hotellrum och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

Ska jag åka dit i alla fall, och bara hänga i Köpenhamn lite och med det bli ännu mer påmind om vilken jävla otur jag har haft med allting?

Nej, jag ska kolla runt på Internet en sista gång. Finns det inga biljetter så ska jag gråta mig själv till sömns.

Alla glada saker som att jag precis har kommit hem från Grekland och att jag har slutat nian har blivit nerdränkta i sorg.

så trist. så trist.

Enjoy,

Sofia Hovnert