Cat Stevens, Bob Marley och Stevie Wonder till Rage Against the Machine

Skrivit till vår klassblogg; http://klassniogh.blogg.se/

Om man frågar mig om min musiksmak så kan man nog bli... jag vet inte riktigt, förvirrad kanske.
Tar man en liten titt på spelningslistan i min iPod så kan man nämligen finna allt från Cat Stevens, Bob Marley och Stevie Wonder till Rage Against The Machine.
Hur RATM har kommit in där har jag frågat mig själv ganska många gånger, men faktum är att min idol tipsade om låten Take the power back (och då måste man ju bara höra den).
Första gången jag hörde den så stängde jag av den efter en eller två minuter.
På något vis så satte sig ändå låten sina spår i mitt huvud och jag blev tvungen att lyssna på den igen. Sedan dess gillar jag den mer än vad jag någonsin hade trott, ingen favorit, men helt klart godkänd.

Under mitt 15 åriga liv så har jag så klart haft mina Hits for kids-år med låtar som jag mimade till så hårt framför spegeln så att texterna sitter kvar än idag.
Jag har även haft mina Carola-år med uppvisningar för mamma och pappa.

Ordet favorit har jag nog aldrig riktigt förstått betydelsen av, framtill i år, när Djupa Sofia dök upp.
Mina favoriter har alltid varit det jag lyssnat mest på, just den veckan.
”Nu för tiden” så kan en favorit för mig inte vara en låt jag tröttnar på. Det ska hålla i årtionden.

När den andra halvan av våran klass kom tillbaka efter sin första musiklektion och sa ”Vi ska ha kommit på vilken våran favoritlåt är till nästa vecka” så fick jag lite panik.
Trots att det var en hel termin kvar till att jag skulle få den läxan så började jag grubbla väldigt mycket över det.
Det första jag tänkte på var att jag skulle kolla igenom Jason Mrazs bibliotek.
Sagt och gjort, men jag blev inte smartare för det. Jag kom väldigt snart fram till att min favoritartist/idol inte var samma sak som min favoritlåt.
Samtidigt som Djupa Sofia dök upp så insåg jag också att detta inte var rätt sätt att hitta ”favoriten” på. Man ska inte behöva traggla sig igenom långa låtlistor, det säger ju sig självt. Så, vad jag gjort var att sluta leta, och tur var väl det, för vipps så ploppade den upp i samband med ett otroligt fint minne.
Det jag pratar om är en låt som genom åren har samlat på sig en väldans många betydelser för mig.
Låten är med i Dirty Dancing och heter Time of my life.
När jag gick i lågstadiet så satt jag en halvmeter från vår VHS och tittade och spolade tillbaka, tittade och spolade tillbaka, och så vidare.

Så, här står jag idag, väl förberedd inför min första musiklektion.

Enjoy,
Soho
-in Hov, dreaming of the US